Medmänsklighet och välfärd

Linköping är en ekonomiskt välbärgad och välmående kommun. Samtidigt är Linköping en av de mest segregerade kommunerna i Sverige.

Sysselsättningsgrad och medellivslängd skiljer sig stort mellan olika bostadsområden. Ojämlik hälsa kostar samhället enorma summor både ekonomiskt och i mänskligt kapital. Kommunens insatser för människor i behov av stöd ska alltid utgå ifrån individens förutsättningar och utmaningar samt syfta till att stärka individens självständighet. För de människor som befinner sig i utsatthet ska det kommunala skyddsnätet vara starkt. Vi ska ha ett värdigt ekonomiskt bistånd där biståndet aldrig villkoras och med ett tydligt fokus på barn och barnfamiljer. Kommunen ska arbeta nära medborgarna i olika stadsdelar och mobila team på landsbygden. En större del av omsorgen bör drivas av kommunen, som kan möta förändrade villkor i välfärden samt garantera kontinuitet och hög kvalitet för den som nyttjar omsorgen. Social gemenskap, fysisk aktivitet och bra matvanor är några faktorer som är viktiga för att förebygga psykisk ohälsa hos äldre personer. Vi vill att kommunen tillsammans med sjukvården i Östergötland ska förbättra arbetet med att förebygga psykisk och fysisk ohälsa hos äldre. Många äldre upplever en oönskad ensamhet. Därför bör äldre få möjlighet att äta lunch tillsammans istället för att sitta ensamma med varsin matlåda. Kommunens arbete för dem som kommit till Linköping från andra länder behöver bli mer flexibelt. Tillgången till vuxenstudier behöver förbättras. En bättre individanpassning är nödvändig när studier kombineras med praktik eller arbete. Särskilda insatser behöver riktas mot personer som har svårt att fullfölja sina språkstudier och komma i sysselsättning. Det kan gälla föräldralediga eller unga vuxna som hamnar mellan ungdoms- och vuxenutbildningen. Sysselsättning i form av studier, arbete och praktik bör betraktas som en rättighet. Alla har rätt till egen försörjning och ett värdigt liv.